När bekymmer hopar sig

Livet är inte en dans på rosor!
Det kan jag skriva under på!!

Som många redan vet o förstått mår jag inte så jättebra just nu!
En anledning e givetvis turbulensen som uppstått kring jobbet. 
Den andra e min relation till min mamma..

Jag orkade helt enkelt inte hålla skenet o hoppet uppe längre!
Jag måste få säga stopp någon gång!
Hon må va hur nykter o drogfri hon vill (återfall gör en människa lika rädd o besviken) 
Men det här tjabblet om mindervärdighet o att hon inte får träffa Matilda lika mycket dom andra, det fixar jag inte!!
Jag har ALDRIG sett ner eller behandlat folk olika! har Aldrig nekat henne att träffa Matilda! 
Ja jag kan skriva en lång lista på allt jag e trött på nu!

Jag e 30 snart o när jag känner att saker börjat om o upprepar sig från tiden hos mormor vill jag stanna upp o säga nej tack!! 
Inte en gång till!! 

Jag har alltid stått där o lyssnat o torkat upp efter dig! Men jag har nog inte gjort dig en tjänst, börjar nog inse det nu!

Jag har ett eget liv o Matilda ska inte behöva stå ut med det jag har gjort!
Avundsjuka o skitsnack kan vi leva utan!

O när det inte går att prata eller nå fram till en människa så orkar jag inte lägga mer energi på att försöka!


//Jennie






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback