theicewomen

Japp det e så det liv som växer fått heta sen början.
Vi har valt att inte ta reda på könet då det måste få finnas kvar lite spänning i det hela.

Hur blev allt så bra till slut då?
Det e en lång historia egentligen som började någon gång efter studenten,
det var då vi påbörjade våra försök.
Månad efter månad gick o besvikelsen blev egentligen till en känsla av hopplöshet.
Innan vi gav upp då op blev på tal så skrek jag nog rakt ut o slängde alla ägglossningstest o råd åt skogen, o bara sa att det e ingen idé jag har ju inte ens en fungerande kropp.

2008 Kom vår Gastric bypass på tal o då var det ett stopp då man inte fick vara gravid o inte heller bli direkt efter.
Det fanns många anledningar till att jag kände att valet var enkelt inför en op.
En var just att chansen att jag helt enkelt var för fet för att lyckas bli gravid gjorde ju valet inte svårare.
Så Februari 2009 låg jag på op-bordet o gick därefter ner ca 50 Kg.

Okt 2010 1 mån innan vi gifte oss valde jag att ta ut min p-stav.
Det blev 1 år jag sent kommer glömma, med massa tankar o försök o gråt o ilska..
Augusti 2011 bad jag om hjälp. Då hade inte min mens innfunnit sig på över 6 mån.
O hur lätt är det att räkna feritilitetsdagar då?
Jag fick börja knapra lite tabletter som skulle sätta igång allt.
O Jo det funkade.

9 december var det dags att haka på mina kollegor till Åland.
Sagt o gjort, uppladdad till 100% for vi iväg o halvvägs tyckte jag väl att allt det jag hade med mig i dryckesväg smakade lustigt. Inte ens min lånade baccardi breezzer (sorry Ida) smakade gott.
Tänkte väl inte mer på det, men slutade nog dricka på en stund.
På färjan försökte jag igen, o den här gången slutade det med att jag fick uppsöka toaletten..
O då e det nått som e galet.
Då började jag ana..
Resten av resan blev lugn för min del.

Väl hemma på lördagen var det tänkt att jag skulle haka på min bror o Jonas ut i Jkpg, men jag valde att åka hem, sova för att på söndagen undersöka om mina misstankar stämde.

Jajjemen..
Där var det äntligen, det vi väntat på i så många år..

Jag har varit bortskämd hittills under min graviditet.
Jag har mått hur bra som helst egentligen.
Hade det inte varit för det där med alkoholen i början
hade det nog varit svårt att hitta andra tecken..
Lite mer trött än vanligt kom ju efter nyår, o lite lättare foglossningar, men inget jag lidit av.
Nu e jag pigg (oftast) o glad..

9 Augusti är det BF, men allt kan hända.
Knorr är välkommen när det väl är dags.



//Jennie