Ett Litet Paket

En vanlig Söndag

Midsommardagen
Jaha, det blev ett hopp här pga av att Blogg.se gjort om en del o jag inte kunde lägga in bilder förra veckan.
Var aningen frustrerad vill ag lova.
Förra helgen gjorde jag mina sista timmar på jobbet.
Nu har jag snart varit hemma en vecka.
Förra lördagen var vi på Cirkus Scott.
Jonas lyckades vinna till sig 2 biljetter.
Tror tyvärr man hade lite för höga förväntningar men det blev en riktig mysig kväll o många skratt.
Bäst av allt var studsmattehopparna.
Jisses, kommer nog aldrig ställa mig på en studsmatta utan att tänka på dom.
Veckan har bara sprungit iväg.
I Tisdags var vi i Nässjö o lyssnade på Knorr´s Hjärta.
Det slog fint o hon trodde den faktiskt börjat fixera sig o idag är jag beredd att hålla med henne.
I Onsdags var jag på Bio med syster, Rock of Ages.
Riktigt bra!! Älskade Muskiken rakt igenom.
I Torsdags mötte jag Hanna på Maxi för lite handling till midsommarmaten.
O Igår tillbringade vi hela dagen i Bankeryd hos Hanna o Conny, Anton o lilla Stina.
Nu ikväll står det grllning på schemat.
Nästa vecka är ett oskrivet blad än så länge, men det finns alltid saker att göra.
//Jennie
Mina sista dagar
På jobbet inledes imorgon.
Känns riktigt konstigt o en känsla av saknad infinner sig redan.
Ja det här halvåret har verkligen gått i rasande takt.
O det känns som sommaren kommer gå snabbt den med.
Idag vaknade jag av att Skånska byggvaror ringde o ville medela leverans av vårt badrumsfönster.
Så på måndag kommer det.
Känns som saker o ting äntligen börjat flyta.
Har tillbringat lite tid i källaren nu o rensat ut lite igen..
Känns som man inte gör annat än rensar o det tar aldrig slut.
//Jennie
Födelsedag
Idag fyller vår "lilla" Dixie 6 År.
Nästa Måndag är det Bella´s tur att fylla 4 år.
Jisses va tiden går fort.
Så idag får jag väl baka en rulltårta eller något annat gott.
Grattis Min fina Dixie!!
//Jennie
Knorr
Japp det e så det liv som växer fått heta sen början.
Vi har valt att inte ta reda på könet då det måste få finnas kvar lite spänning i det hela.
Hur blev allt så bra till slut då?
Det e en lång historia egentligen som började någon gång efter studenten,
det var då vi påbörjade våra försök.
Månad efter månad gick o besvikelsen blev egentligen till en känsla av hopplöshet.
Innan vi gav upp då op blev på tal så skrek jag nog rakt ut o slängde alla ägglossningstest o råd åt skogen, o bara sa att det e ingen idé jag har ju inte ens en fungerande kropp.
2008 Kom vår Gastric bypass på tal o då var det ett stopp då man inte fick vara gravid o inte heller bli direkt efter.
Det fanns många anledningar till att jag kände att valet var enkelt inför en op.
En var just att chansen att jag helt enkelt var för fet för att lyckas bli gravid gjorde ju valet inte svårare.
Så Februari 2009 låg jag på op-bordet o gick därefter ner ca 50 Kg.
Okt 2010 1 mån innan vi gifte oss valde jag att ta ut min p-stav.
Det blev 1 år jag sent kommer glömma, med massa tankar o försök o gråt o ilska..
Augusti 2011 bad jag om hjälp. Då hade inte min mens innfunnit sig på över 6 mån.
O hur lätt är det att räkna feritilitetsdagar då?
Jag fick börja knapra lite tabletter som skulle sätta igång allt.
O Jo det funkade.
9 december var det dags att haka på mina kollegor till Åland.
Sagt o gjort, uppladdad till 100% for vi iväg o halvvägs tyckte jag väl att allt det jag hade med mig i dryckesväg smakade lustigt. Inte ens min lånade baccardi breezzer (sorry Ida) smakade gott.
Tänkte väl inte mer på det, men slutade nog dricka på en stund.
På färjan försökte jag igen, o den här gången slutade det med att jag fick uppsöka toaletten..
O då e det nått som e galet.
Då började jag ana..
Resten av resan blev lugn för min del.
Väl hemma på lördagen var det tänkt att jag skulle haka på min bror o Jonas ut i Jkpg, men jag valde att åka hem, sova för att på söndagen undersöka om mina misstankar stämde.
Jajjemen..
Där var det äntligen, det vi väntat på i så många år..
Jag har varit bortskämd hittills under min graviditet.
Jag har mått hur bra som helst egentligen.
Hade det inte varit för det där med alkoholen i början
hade det nog varit svårt att hitta andra tecken..
Lite mer trött än vanligt kom ju efter nyår, o lite lättare foglossningar, men inget jag lidit av.
Nu e jag pigg (oftast) o glad..
9 Augusti är det BF, men allt kan hända.
Knorr är välkommen när det väl är dags.
//Jennie
På banan igen
Då var det dax att återuppta ett tidsfördriv.
Har bloggat förut men tappade intresset, men nu e jag sugen igen.
Det har hänt en del sen sist.
Det största är att vi efter många års försök äntligen lyckats skapa ett nytt liv
som nu växer i min mage.
Knorr är beräknad till 9 Augusti.
En stor anledning till att vi till slut lyckades (mina tankar) är vår redan berömda viktresa.
Utan den tror jag vi fortfarande hade fått kämpa ett bra tag till.
Det har varit en del byte av jobb det sista året, o även där tror jag det trots allt var bra då jag under någon månad fick släppa alla tankar o bara jobba.
Ingen bra lösning att jobba i stort sett 24/7 i ca 2 månader, men just då var det bra, det blev bra!!
Nu blickar jag framåt, o det vill jag lova, att den glädje o allt annat som medfört de senaste 6 månaderna är så myckeet värt att jag aldrig skulle vilja byta bort det.
Klart att graviditeten medfört en o annan intressant tankeställare, men det e jag tacksam för, det har fått mig att tänka lite annorlunda o lite längre.
Men fortfarande tar jag dagen som den kommer o försöker göra något bra även av det dåliga.
Så Hej igen, här e jag!!
//Jennie